I sin nyaste kolumn reflekterar SupportMe:s konsult Anna Bertills över de gångna veckorna och den nya situation vi alla lever i nu.
Efter några veckor i den här lunken börjar jag ana mig till att många andra också landar som bäst i verkligheten. Väntan på vad som skall hända börjar lite lugna sig. Ovissheten accepteras plötsligt. Även av mig. Det här med distansmöten och att jobba på nya sätt börjar också bli bekvämare, till och med skönt i sig! Tystnaden existerar inte längre, det är skönt om man driver bolag. Jag märker av en skillnad som bäst. Ännu förra veckan så väntade jag och många andra på nya besked, men redan då förstod vi att läget är så att inte mycket kan eller får ändra vad gäller restriktionerna.
Jag ringer mamma, handlar åt henne, beställer mat, jobbar med att stöda hemundervisningen och plockar leksaker hela kvällarna. Orkar fundera mera än vanligt på maten, men är tröttare än vanligt. Så är det för många tror jag. Det berömda hjulet som jag gillar att springa i stannar av i några dagar och jag känner en krypande panik först. Men sedan landar jag igen. Plötsligt kör vi inte i skytteltrafik på kvällarna, plötsligt hinner vi läsa barnböckerna som väntar.
Samtidigt ser jag på barnen som är lite blekare än vanligt, längtar efter vänner och försöker förstå vad som händer. Saknar att krama mamma. Även privatlivet handlar om att ställa om, inte ställa in så mycket.
När det kommer till ledarskapet, så är det inte lätt att hantera det digitalt. Det kräver ny respons och transparens av oss alla. Det kräver aktivitet i alla trådar och initiativrikedom. Det kräver mindre kontroll men mer uppföljning och mera betoning på ansvar. Så fungerar vi hos oss och har man redan byggt upp ett grundförtroende så löper det egentligen ganska naturligt. Vi vet att allt inte kan fungera perfekt men vi accepterar det, vi stämmer av och vinkar åt varandra. Men vi saknar kaffestunderna och gemensamma luncherna . Och vi säger det åt varandra.
Just nu är det viktigt att vi vågar ställa om och inte in, om det bara är möjligt. Vågar och orkar vara innovativa. Det är så lätt att säga men när mycket ramlar runt om företagen så är det svårt att dra fram energin så där bara. Då blir kontakten till andra människor, som orkar stötta och peppa, så otroligt viktig. Nu väljer vi allt mera bort kontakter eller samtal som blir för energikrävande. Nu väljer vi mera noggrant överlag hur vi samtalar, vad vi säger och vikten av kommunikation blir väldigt tydlig.
I höst väntar också tuffare tider. Alla har ännu inte vågat tänka på vad permitteringarna och uppsägningarna just nu betyder för samhället, men vi måste också våga rikta blicken ditåt. Och det ganska snabbt. Att ställa om i höst kan kräva ännu mera av oss både som ledare och medarbetare. Som människor helt enkelt. Då har det betydelse hur du nu bygger upp styrkan och kunskapen för det. Att du är beredd helt enkelt. Läs in, läs på och satsa på att bygga en struktur så att du kan leka med olika scenarier på jobbet. För den förmågan lär behövas i ännu högre grad just då! Tuffa år har vi framför oss – då behövs både kunskap, mjuk och fast ledarskap, men också en förmåga att jobba med sig själv. Självledarskap brukar det kallas.
”Mamma, kommer vi att klara oss, blir alla sjuka tror du”? Frågar tioåringen som är äldst men mest orolig. ”Jag vet inte Tyra, vi kan också bli sjuka, men vi ska göra det bästa av allt. Vi ska se till att det går bra”. Att leda i ovisshet är inte lätt – varken i arbetslivet eller i privatlivet. I det läget måste man våga erkänna ovisshet men ändå visa framtidstro.