Jag heter Emmy A. Lilliehorn är strateg här på Bertills & Jung. Jag och min man flyttade hit från Stockholm för ungefär ett år sedan, på grund av hans jobb.
Min man arbetar i den berömda finska spelindustrin och är precis som jag i kommunikationsskrået. I veckan hade han den stora turen att se Erin Meyers föreläsa live, då han var på vad som i Sverige brukar kallas för kick off. Hela företaget umgås, utbildar sig och ser på sin verksamhet på lite avstånd för en stund.
När jag fick höra att han sett Erin Meyer blev jag lite lite avundsjuk för en stund. Meyer är en av världens mest kända föreläsare och forskare inom kultur och business. Två av mina absoluta favoritämnen och en av anledningarna till att jag läste alldeles för mycket sociologi på universitetet.
Meyer ägnar sin tid åt att förklara hur kulturella skillnader påverkar effektivitet i business. Hon är själv från Chicago men bosatt i Paris och bara det kan man ju tänka sig ger en rad uppslag till ämnet.
Det här fick mig att fundera över varför förståelsen för kulturella skillnader i arbetslivet är så användbar. Särskilt då vi arbetar med varandra över kulturgränser, i Norden men såklart även mot kunder och samarbetspartners i resten av världen.
Erin Meyer kallar det för cultural mapping och det är i sin enklaste form skalor där kulturer placeras i förhållande till varandra.
Och viktigt att först nämna är att Meyer är noga med att säga att det finns variationer inom kulturen. Det ser precist ut i graferna, men är inte fullt så precist i verkligheten. Det är snarare relationen mellan kulturerna som är poängen. Tyskar upplever fransmän på ett sätt, beroende på sin egen kultur. Indier upplever fransmännen på ett helt annat sätt, beroende på sin. Så uppfattningen om en kultur är relativ och beroende av vår egen.
Ok. Så ett exempel är kommunikation som delas in i kulturer med låg-kontext och hög-kontext.
I en låg-kontext-kultur utgår vi ifrån att vi har väldigt lite gemensamma kulturella referenspunkter. Det här gör att vi lär oss kommunicera tydligt, enkelt och klart. Ur det här kommer metoden att berätta vad man ska säga, sedan säga det, sedan berätta vad man sa. USA är ett exempel på en sådan kultur.
I en hög-kontext-kultur är det precis tvärt om. Vi förutsätter att de vi pratar med har samma referenspunkter som vi själva. Vi utgår ifrån det, vilket gör oss implicita, vi kan prata i lager och nyansera våra budskap mycket mer. Vad tror du, platsar vi i Sverige och Finland in här?
På franska finns, enligt Meyer, ett uttryck som betyder ungefär det är inte vad jag säger utan vad jag menar du ska lyssna på. Hög-kontext med andra ord. På japanska finns ett uttryck för att läsa atmosfären. Du behöver känna till så mycket av kontexten att du till slut får förmåga att läsa atmosfären i rummet.
Vi har väl alla känt oss reducerade till en mimande clown-version av oss själva i ett internationellt sammanhang (”Wi have samting similar in Swiiden its kålld köttfärssås”). Ju mer som skiljer mot det vi är vana vid, ju längre från vårt sanna verkliga jag känner vi oss då vi försöker göra oss förstådda.
Under mina högskolestudier gjorde jag en utbytestermin i Istanbul. Den versionen av mig som tog form i relation till alla mina studiekompisar var delvis någon helt annan. Någon lite mystisk och… samtidigt enkel. Det är inte 100% kattskit att säga att man ska finna sig själv genom att resa. Du tvingas jobba med dig själv bara för att kunna kommunicera. Det är utvecklande. Och frustrerande.
Som svensk i Finland då, uppstår det några kulturella krockar? Ja det är klart det gör! Plötsligt är jag som stereotypt kylig och sluten svensk en otroligt social och kontaktsökande person. Som småpratar! I hissar! Det är väl i det närmaste betraktat som sinnesjukt i Finland?
Enligt Meyers forskning ligger vi nära varandra Finland och Sverige, i hur mycket kontext vi förväntar oss att våra mottagare förstår. Det visar sig att vi har medelhöga förväntningar och är närmare USA och Tyskland i kommunikations-sätt.
Och visst bådar det gott för kommunikationen i arbetslivet att vi är öppna för att förklara lite extra och få med oss våra mottagare, utan att för den delen förutsätta att andra vet helt vad vi menar innan vi sagt det. Så för att avsluta i sann låg-kontext-kultur-anda har jag nu reflekterat lite över kulturella skillnader i arbetslivet, utifrån forskaren Erin Meyers teorier om Cultural Mapping. Och jag har kommit fram till att vi ska fortsätta kommunicera med de som inte har samma sätt som vi, för det är så vi utvecklas. Men det kräver, som vi så ofta pratar om i kommunikationsyrket, lyhördhet och kunskap om mottagaren.
Emmy A. Lilliehorn är strateg på Bertills & Jung
I krönikan nämns Erin Meyer, författaren till ”the Culture Map” och aktuell med boken ”No rules rules” om arbetskulturen på Netflix. Se en online-version av hennes föreläsning här.