När min kollega och jag startade ett gemensamt bolag för snart fem år sedan fick vi en kärleksbomb utan dess like. Människor som skrev fina privata meddelanden, sände hjärtan, ringde och kom via. Jag hade inte förstått kraften den faktiskt gav oss affärsmässigt.
Fem år senare när jag efter en lång tids tvekan vågade skriva ut att jag skulle få ett femte barn höll jag andan. Vad skulle folk säga? Fem barn och dessutom var jag 42 år. “Äh, skriv ut det bara” sa Linn. “Strunta i det där nu!”. Så en kväll när de yngsta barnen hade somnat drabbades jag av en plötslig insikt: “Sa min tystnad att jag skämdes?”.
Så jag skrev ett inlägg på sociala medier och överraskades av en enorm kärlek. Inget annat. Inget hån, ingenting. Bara hjärtan som visade att människor vill gott. Sociala medier kan användas till mycket idag. Till opinionsbildning och diskussioner, till strategisk kommunikation, till samtal och relationsmarknadsföring, till påhopp och aggressiva diskussioner och till kärlek och boostande. Den allra största kraften finns i känslorna, även på sociala medier. Och jag vill tro att det största där finns i just det goda.
För jag kunde ha skrivit en kolumn om det hat som florerar på nätet. Det vore nämligen ganska lätt som bäst. Om drevet mot Sanna Marin, om andra nyheter som åstadkommer stormar på sociala medier där man utan att tveka skriver sådant som inte tål dagsljus. Jag hade tänkt skriva om anonyma brev i postlådan och människor som känner att de måste “öppna sig” anonymt för att de minsann “vågar vara kritiska”. Men jag ändrade mig. Det finns tillräckligt mycket kring det negativa. Det får redan för mycket fokus överlag.
Och låt mig poängtera att det här med att vara snäll på nätet inte alls betyder att man inte debatterar kritiskt eller aktivt, tvärtom. Det betyder att man gör det under eget namn och med insikten om att sociala medier är kommunikationsplattformer, inte en dagbok. Och man gör det med insikten om att det man skriver lämnar spår överallt.
Jag tror inte att jag är enda som är trött på att scrolla genom Puskaradios kommentarer och fruktansvärda hånfulla kommentarer. I tiderna minns jag att jag skulle undvika att läsa om mig själv på Suomi24, idag är det svårt för oss alla att undvika kommentarer som snabbt sprids på sociala medier. Men låt oss se på de fall där kärleken flödar utan anonymitet. För vi behöver sällan vara anonyma när vi strör det goda runt oss, eller hur. Vi har ingen anledning att skapa falska profiler för att sända ut hjärtan eller goda tankar.
Jag har med åren blivit allt mera försiktig med att delta i debatter som från början leder till olika påhopp. Ej heller vill jag ha dem på mina sidor på FB eller Instagram. Det betyder i sin tur att jag själv måste räkna ut följderna av vad jag skriver och hur. Väljer jag själv att sticka in med kommentarer så måste jag också ta den debatten som följer. Det funkar inte att starta en debatt och sedan ducka undan. För att debattera är i regel inget påhopp.
Kommunikation är inte kärnfysik direkt men ändå så svårt. Det handlar väldigt mycket om att veta vad man ska använda pennan till och vad man vill åstadkomma. Eller snarare tangenterna.
“Keep dancing Sanna”, skriver Hillary Clinton med en egen festbild på Instagram. Jag sticker inte under stol med att det framkallade ett leende även hos mig. Älskar att Hillary som erfaren politiker och kvinna sänder iväg styrka till Sanna. “Gå vidare nu” skriver Jutta Zilliacus. Något vi alla borde lära oss att göra i samtliga fall, oberoende vad. Att gå vidare.
“Låt inte hatet vinna” säger Annie Lööf. Och det värmer att se hur en politiker som aldrig viker från människovärdet och får leva under dödshot ändå vågar fortsätta sända kärlek, så även på sociala medier.
Så vad gäller då på sociala medier? Är snällhet alltid något att eftersträva? Ja, jag skulle säga det. Snällhet är respekt, inte mesighet. Snällhet är att ändå vilja väl. Att veta att det man skriver sätter spår. Att andas några gånger innan man “svetsar”.
Jag skulle vilja säga så här: Uppför dig. Ha folkvett. Respektera andra. Basic saker i livet som gäller på sociala medier och IRL.
Text: Anna Bertills