Det är sen kväll och jag öppnar upp Moodle för en kurs jag haft under våren. Jag ser att jag har ett meddelande som väntar. Jag öppnar och blir glad ända in i själen. “Du är bra på det du gör. Tack för att du tog dig tid”, skriver min studerande. Mer än så behövs det inte. Det räcker för att jag tycker att jag har en makalöst fin vecka på kommande. Jag har varit med rätt länge i gamet och är van vid både ris och ros, men faktiskt mest ris.
Jag har en bakgrund i den politiska världen, en värld som har skolat mig väl. Det är mer eller mindre omöjligt att jobba politiskt och tro att det enbart landar rosor på bordet. Tvärtom brukar skällsamtalen vara ofta förekommande där.
Men i politikens värld finns ändå spelregler – och på något sätt är bekräftelsen annorlunda där. Jag har spökskrivit mycket genom mina år, det vill säga: jag har haft förmånen att jobba fram andras texter. Inget är så givande i min vardag som det. Speciellt när vi kommer in i politiken. Då vibrerar tangentbordet. Inget är mera belönande än att sedan hitta texten i en tidning eller i ett tal och veta om att det är jag som fått peta i den.
Jag brukar känna att jag får min egen bekräftelse via helheten. Goda och drivna medarbetare betyder bra verksamhet och resultat. Och en glad kommentar ger även mig det jag just då behövde: bekräftelse.
Små barn söker ofta blicken, bekräftelse och godkännandet. “Mamma! Titta, titta, titta!” ropar alla turvis hemma hos oss. Och jag klappar i händerna, rufsar om deras lockar och tycker att det är så fina i allt de gör. “Ta inte ut dig”, sa min mamma under mina år som friidrottare. Troget satt hon i sin ljusa sommarjacka på läktaren och brydde sig ungefär noll om vilken placering jag kom på. Men hon klappade och hejade. Och var alltid där. Vet ni hur skönt det var att inte behöva prestera på topp men ändå bekräftas?
Jag sneglade ibland på andra föräldrar som krävde, ropade och surade om inte deras barn toppade listan och prispallen. Jag minns att jag tyckte synd om de barnen. Jag funderade på deras bilresor hem från tävlingarna. Som vuxen har jag alltid vilat i att jobb ger resultat, men att jag själv inte utgör en prestation. Fungerar det alltid så i arbetslivet? Nja, kanske inte alla gånger.
Ibland glömmer vi bort betydelsen av bekräftelse. Feedback brukar det också kallas. Men jag gillar överlag att prata om bekräftelse – även om den också kan vara negativ. Bekräftelse betyder inte alltid beröm. Det handlar mera om att det man gör har betydelse för någon. Den där lilla extra sekunden det tar att klappa på axeln eller säga något snällt – den ska vi alltid ta vara på! Ta den extra sekunden. Det gäller både medarbetare och chefer.
Min mest minnesvärda feedback genom åren har varit ett citat som sades utan att jag egentligen skulle höra. Jag stod bakom hörnet i mörkret och hörde: ”Hon är så positiv och så naiv som tror hon kan få igenom detta”. Lägg till att det kryddades med en svordom och ett kollektivt skratt. Sällan har jag varit så taggad som efter det. Jag gick rakt genom alla stängda dörrar efter de orden.
Resultatet och bekräftelsen kom den dagen jag fick stå framför samma gäng igen och berätta att allt gick vägen. Vilken boost. Vilken bekräftelse jag gav mig själv! Vilken himla tur att jag låter mig vara naiv mellan varven. Det är kanske det enda sättet man överlever. Ibland är det bra med en negativ bekräftelse också. Så länge man i det läget orkar fortsätta vara naiv. Och ha lite anamma i sig.
Vill du veta mer om SupportMes tjänster?
Boka tid för ett digitalt möte (60 minuter) via chatten.
Timtaxan för kommunikation och ledarskap är 50 euro + moms.