Det finns inget som återkommer så mycket i mitt jobb inom intern kommunikation som “vi får ingen information”, “vi fick inte den rätta informationen” eller “vi kommunicerar för dåligt”.
På samma sätt minns jag tydligt en av de utvärderingar som gjordes om mig som ledare. Jag minns inget av det som var bra där egentligen, som vanligt minns man bara det som sved. “Hon kommunicerar för mycket” var ett av svaren. “Hon kommunicerar och informerar för lite och fel” var ett annat. Visst är det konstigt med oss människor – man minns sällan det goda, man minns bara det som lämnade kvar att liksom gnaga. Inte irriterad men mer eller mindre “hur gör jag nu”-känslan.
I mina tidigare jobb har jag stegvis jobbat mig in i intern kommunikation, ibland utan att veta att det var det jag gjorde. Ibland med framgång och emellanåt med misslyckanden rakt av. Och med det växte känslan av att kommunikation förstås inte är kärnfysik i sig men det handlar om att sätta ramar, gränser, jobba strategiskt med budskap dit man är på väg och förstå vilken glädje det sen var när jag insåg att bredden av att jobba strategiskt med kommunikation är enorm: dels kan man förebygga konflikter, dels jobba mot ekonomiska mål och dels så är den otroligt samhällsorienterad och PR-inriktad. En fullträff med andra ord!
Men om vi backar bandet en aning och går över till ledarskap och ansvar för den kommunikation som går ut. Så får vi någonsin tillräckligt och rätt kommunikation och för den delen också information? Hur tacklar man som ledare eller förman överlag den ständiga återkopplingen som sker kring kommunikation? Kring bristen på den. Det är nämligen sällan som de mest nöjda återkopplar faktiskt. Det är också synd i sig. Sedan måste man komma ihåg att när man pratar om att kommunicera så vill man ha svaren också och man gör något åt dem. Annars är det frågan om information.
Jag skulle ge några råd på vägen:
1. Våga granska det du och ni gör. Det är självfallet det första steget. Jag kan tycka att jag kommunicerar så mycket jag bara kan. Men går det jag säger fram? Läser någon mitt mail? Förstår de vad jag säger?
2. Håll ramarna och förväntningarna i skick. Oberoende inom vilken bransch du jobbar i behöver du veta hur dina medarbetare fungerar när det kommer till att kommunicera. Hur ska man prata till och om varandra? Vad är okej, vad är inte okej? Vilka kanaler används internt? Och nej, intranätet kanske helt enkelt inte räcker. Våga förvänta dig saker, gör klart vad som gäller och återkoppla så ofta du kan. Och våga vara flexibel. Inte ens arbetslivet kan alltid följa exakt samma mall när omvärlden knackar på. Det samma gäller intern kommunikation. Våga vara tydlig här också.
3. Att tycka om att lyssna. Kommunikation är så mycket att lyssna och läsa mellan raderna. Ibland läser man helt enkelt fel. Men att man gillar att vara med människor, tycker om att skapa relationer och njuter av det är nog en direkt grund i förmansskap. Gör man inte det så kommunicerar man inte heller, som är en naturlig följd av det hela. Det är här du kan lägga grunden för kommunikation som passar dina medarbetare.
4. Det våras för kontoret igen. Digitaliseringen och online kommunikation bara växer och ger oanade möjligheter. Samtidigt är det närvarande också fysiskt plan som gör att budskapen lättare landar. Att kunna läsa av varandra har betydelse. Så glöm inte bort att kommunikation också går i cirklar – vi växer digitalt men behovet av att läsa av varandra och förmedla rätta signaler har en oaktad topposition inom kommunikation. Lyckas man optimera dessa två alternativ – ja, då är du svårstoppbar som ledare!
Blir man då någonsin klar med intern kommunikation? Får man tillräckligt av det goda? Nej, det är en underbar och spännande pågående process där man aldrig blir expert. Även det behöver man vara tydlig med. Att sträva efter det perfekta och standardiserade leder även här till platt fall. I teorin funkar mycket, men när man jobbar i praktiken med att utveckla egen förmåga att kommunicera, lyssna, prata, skriva och leda internt så skall man faktiskt aldrig vara klar.
