Kallprat, varmprat, småsnack. Kärt barn har många namn. Jag visste bara inte att jag saknat den formen av umgänge förrän det inte var lika självklart. Pandemin svängde på det mesta.
Jag har varit flitig med att prata i kassakön (inte alla gånger det uppskattas), alltid stämt in i taxichaufförernas snack och inte missat en stund med goda diskussioner – även med främmande människor. Jag och mina systrar brukade sucka djupt över vår fars pratbehov. Han pratade överallt, hade koll på allt och hade alltid något snällt på lager. Det här skall inte förväxlas med storpratare – för där är poängen en annan. Blanda inte heller ihop det med skvaller. Tänk mera “mjuk inledning och snack utan styrd agenda”.
Kanske samtalet stannar vid kaffekoppen. Men tänk alla de gånger det inte gör det. Det är där vi öppnar dörren.
Under våren och hösten har jag funderat mycket på hur man digitalt kan komma fram med ny form av småprat. För behovet av att ha ett pågående snack utan större mening är rätt stort faktiskt. Vi tänkte kanske inte så mycket på det i våras men nu börjar det bubbla mera och mera. Tröttheten som ibland kan kännas på grund av det digitala (hur mycket vi än lyfter effektiviteten) och också av de avstånd vi håller är naturlig. Jag tror att tröttheten ibland kommer av bl.a. avsaknaden av det lättsamma småsnacket. Den där känslan av samtal som egentligen inte har en poäng i början men som lätt flyter iväg i en ny idé, ny verksamhet och totalt galna tankar.
Det är inte bara en gång som ett korridorsnack slutat med “Men ja, det gör vi!”. Det är också i de stunderna vi kunnat besluta om saker som vi helt enkelt lämnat bort. Som ledare behöver man vara på alerten när det kommer till möten som sker spontant och utan agenda – det är här man har chansen att ta vara på de tankar som flödar mellan medarbetare. Det ger ingen vidare bild om man som ledare aldrig tar del av det här – aldrig prioriterar att stanna upp.
Jag är övertygad om att småsnacket har betydelse för både välmående och kreativitet. Den föder ny verksamhet – så man ska inte underskatta den formen av samtal. Eller styra den via färre kaffepauser. Jag är som känt dålig på både ledighet och pauser. Men de stunder jag jobbar på att ta dem – då går det inte att stoppa.
Så hur gör man digitalt? En stor del av det digitala innehållet behöver ha en mera strukturerad agenda än live. Så är det bara och tydligheten behöver vara bättre än bra. Men det går att småsnacka digitalt också. Kom ihåg att använda rösten, sätt tonen rätt, våga lyssna och våga låta det vara tyst emellanåt. Koppla upp er till varandra trots att ni inte har en pågående diskussion. Våga vara nära digitalt.
Numera längtar jag efter att hänga längs riksåttan tillsammans med kollegor och partners. Det bästa sättet att komma på nya grejer och prata av sig kan faktiskt vara när alla sitter i en bil. Spontana tankar som föds någonstans där mellan åkrar, ängar och stadskärnan. Men jag har också upptäckt värdet i att kunna hänga digitalt. Så har också min 11-åring som ibland kopplar upp sig till sin kompis som bor på annan ort. De gör läxor tillsammans och umgås obehindrat via Whatsapp. Och de vårdar sin relation på ett naturligt sätt. Och jag tänker att det är just precis så här vi ska “jobbhänga” digitalt ibland. För det är en bra investering för både välmående och verksamheten.
Vill du veta mer om SupportMes kommunikationstjänster?
Mejla på info@supportme.fi