Det måste vara åldern som gör det. Att man blir så nostalgisk. ”Fester är överskattade”, sa jag en gång i tiden. Ändå sitter jag här och drömmer mig bort till studieåren i Åbo och den underbara känslan av Vårdberget och orden ”Studenter, våren är här, mössorna på.“ Men så landar jag snabbt i vardagen och nuet. Omfamna din frustration” står det i tidningen som kom med posten idag. Vilket skämt kan man tycka samtidigt som Brahe Djäknar sjunger in våren i bakgrunden – för hur omfamnar man sin frustration på ett bra sätt? ”All kritik är bra kritik” sägs det. Nej, det håller jag inte helt med. Det beror egentligen på vart man vill nå med sin kritik, hur man lägger fram den och vilka lösningar man själv föreslår. Någon av er som suttit i möten där det negativa, den kritiska och det hårda åsiktsutbytet dominerat? Där allt som läggs fram är fel? Där präglas situationen ofta av bristen på tillit. Den kommer inte över en natt. Att skapa och förtjäna tillit är svårt. Men när den finns där så är det en lycka.
Jag tror ju att många arbetsplatser nu går in i en ny fas. Många har distansarbetet eller är permitterade. Kriser slår på olika sätt för olika individer och familjer. Det är mycket som “ligger i luften” så att säga. Kan man nå varandra i en situation som är pressande och jobbig, kan man svänga frustration till något gott på längre sikt? Ja, jag tror det. Om man utgår från att alla vill väl och vill framåt. Att enbart vara frustrerad utan målsättning att lösa något leder bara till en ond cirkel. Så är det bara attityd det handlar om? Nej, egentligen är det inte det. Det handlar om så mycket mera än enbart inställning. Det finns hur många citat som helst kring mindset. Jag är en av dem som köper tavlor som bär på budskap, inspirerande sådana. Men i slutet av dagen är det ingen skillnad hur många fina citat man radar upp om man aldrig omsätter dem i praktiken. Med andra ord: förmågan att fatta beslut minskar frustration.
Det är dagen efter att regeringen meddelat att skolorna öppnar och samtidigt som jag och barnen drar en suck av lättnad, så rasar debatterna på sociala medierna. Igen. Alla är experter när det kommer till covid-19 och kristänk. Alla vet bäst. Alla vädrar alltså sin frustration. Hyfs, hänsyn och respekt är inte det som präglat den offentliga debatten och flödet under senaste tiden. Det som givetvis syns är att alla bär på olika orsaker till frustration, vi bär på rädslor, på förväntningar och på drömmar. Allt i samma paket som just nu kanske inte kan förverkligas utan väntar på tiden efter covid-19. En tid som inte blir det samma igen.
Tillit är bärande i allt och på alla jobb behöver det finnas en grundtillit mellan människor och medarbetare samt ledare. Vi måste alltid utgå från att alla vill det bästa – det goda. Frustration kan alla känna och det är helt naturligt. Går vi in i den känslan så är det något som kan och kan utveckla oss till nästa steg. Men det kommer inte lätt. Tilliten och förtroendet behöver vara grundmurat före en kris. Då klarar du egentligen vad som helst. Frustration kan lätta på trycket i jobbsammanhang, men det kan också visa svagheter i hur man litar på varandra och vill ta ansvar. Och ge ansvar : de gånger man lyckas åstadkomma utveckling av frustration så har man vunnit guld.
Med andra ord: Litar du på mig, så litar jag på dig. Förtroende är bland det finaste man kan ge varandra – även i jobbsammanhang. Det kan mätas, det kan kännas men framför allt, det gör att man övervinner kriser.